DN:s ledarsida @dn_ledare osar ofta av ett liknande människoförakt som dom anklagar motståndarna för att hysa. Och det värsta är kanske att dom inte ens verkar se det själva. Istället tycker DN att dom är belevade förmedlare av en anständig sanning. Struntsamma om folket inte håller med, då har dom fel, och bästa sättet att få folket att ändra sig är att mästra från ovan. Eller så bryr dom sig kanske inte om att få människor att ändra sig, så länge dom som ”har rätt” ändå får bestämma? C vägrar diskutera sak, C vill inte ens verka inom den majoritet vi gjort upp om i riksdagen, där det är tänkt att hantera pågående sakpolitik. Man vill inte ens komma på gemensamma förmöten innan utskotten. Igår svarade inte ens C ja på frågan om V överhuvudtaget ingår i samma regeringsunderlag som dom själva. Att V vill veta vilka det är som ska styra ihop innan vi förhandlar en regeringsöverenskommelse är bara sunt förnuft. Det är helt omöjligt att få till en sån annars. Hur är det ens möjligt att uppfatta det som att det är V, S daltar med? Det är inte bara i den här ledartexten utan exemplen är många. Elitismen krockar hårt med min klassbakgrund. Jag tillhör ju dessutom dom som tror på värderingar om allas lika värde, human asylpolitik, jämställdhet, klimatomställningen osv. DN borde ju ha mig som favorit kan man ju tänka. Men istället är det precis tvärtom, eftersom jämlikhet/klass inte är inkluderat i DN:s anständighetspaket. A-kassan, sjukförsäkringen, goda arbetsvillkor och en välfärd som inte är underfinansierad, verkar vara ett för högt pris att betala, tycker den anständiga högern märkligt nog. Man tycker inte sig ens behöva bemöda sig att förhandla om sånt. Först kommer maten sen kommer moralen, är bara trams enligt dessa frihetskämpar, arbetsvillkoren i ”gig-ekonomin” är inget dom ligger vaken om natten för. Alla är lika mycket värda, betyder bara; alla ska ha en teoretisk chans till att bli lika mycket värda. Jag förstår inte hur man kan vara så ointresserad av att förklara och förstå människor och mänskliga skeenden. förstå behöver man göra för att kunna förändra. Att förstå är inte samma sak som att hålla med. Hur hamnade vi där vi är och finns det något vi kan ändra på så att vi kan bygga ihop samhället och människor igen? Saker jag själv funderar på är; Vad gör ett samhälle med människor, när man vet att du riskerar att inte får sjukpenning efter att ha arbetat i decennier med människor? Är man verkligen anständig om man inte vill prioritera att åtgärda det faktum att den som jobbat som vårdbiträde också kan leva på sin pension? Är det regeringsdugligt att privatisera arbetsförmedlingen och öppna portarna till rena kriminaliteten, medan arbetssökande dumpas utan hjälp runt om i hela landet? Kan man verkligen tvinga sig till nån annans mandat och vägra att kompromissa fast man inte har tillräckligt med mandat/väljare i ryggen? Man behöver inte samarbeta med alla, men man måste åtminstone acceptera att samarbeta inom en majoritet. Riskerar inte den andra sidan av myntet växa sig starkare när väljare inte märker nån skillnad hur dom än röstar och ska inte folket få avgöra den övergripande inriktningen, istället för självutnämnda experter? Om man inte håller med om inriktningen, är det då inte så att man måste jobba för att få med sig människor på en annan inriktning, istället för att trixa och mästra för att få som man vill? Men sen har jag ju ingen klass heller. Så vad vet jag.