Apropå sonderingsuppdrag: Det som hittills prövats är om S kan fortsätta driva högerpolitik. Nu prövas samma möjlighet med C som lekledare. Ganska bisarr situation givet att väljarna i sakfrågor till en majoritet lutar vänster. Ett kvitto på låg allmänpolitisk kunskap vid val.

NEW: Volkswagen plans to freeze salaries for its 660,000 employees worldwide until 2030, potentially reducing real wages by around 10% due to inflation. The plan also reportedly includes cuts to bonuses, benefits and jobs.

Det är inte Centerpartiet som behöver respektera sina väljare, utan Centerpartiets väljare som behöver sluta slösa sitt demokratiska kapital på en extrem liten nyliberal högersekt som styr partiet.

Egentligen har C aldrig bytt sida politiskt. C är och förblir ett extremt nyliberalt högerparti. Motstånd mot SD ligger främst i den lönedumpande (arbetskrafts)invandringsfrågan. Men nu när svenska socialförsäkringar ligger harmoniserade under fattigdomsgränsen samt saknar skydd mot kapitalförstörelse, är den frågan omintetgjord.

Demokratin byggs underifrån. Uppifrån raseras den…👇🏼 svt.se/nyheter/inrikes/ny-ma…

Hej! S, V och MP är den största minoriteten. Och skulle bli vald även utan C. Men S och MP har istället aktivt valt att bilda en MiNDRE minoritet med L och C trots att dessa två partier har färre mandat tillsammans än vad V har. Så det är ett medvetet val att ställa V helt utan inflytande. Jag har inte beslutat nåt ang detta. Men eftersom S och MP medvetet bildar en mindre minoritet o väljer C o L istället för V, eller som S och MP gjorde först, gick till KD och L för att förhandla. Tror jag att man behöver agera på något sätt, annars kan man styra med hjälp av V-mandaten på sidan, hela mandatperioden, samtidigt somnar har noll inflytande. Får man inte igenom sin budget, måste man gå tillbaka till förhandlingsbordet och då utgår jag från att man hellre tar in V i styret än att får se sin budget falla?Givetvis bör man göra så? Då får V möjlighet att påverka likvärdigt resterande år. Poängen är alltså i första hand att pressa S och MP till att agera som resterande regioner gör där vi samarbetar med S, V, C och ibland MP, dvs inte gå med på att låta C sätta käppar i hjulet för ett majoritetsstyre. Istället har S och MP direkt, aktivt sökt sig högerut. Vi har accepterat en hel mandatperiod utanför trots att V är mycket större än C, allt för att efter valet skulle det kunna bli bättre, då skulle vi få kunna komma in. Att vara sjyst i 4 år har istället resulterat total utestängning, så det har inte funkat eller hur? Om C just i Sthlm fortfarande vägrar, vilket jag är säker på att hade varit totalt omöjligt om S och MP haft vår rygg, har inte lyckats i nån annan region som sagt. Utgår vi från att S och MP väljer V, vilket som jag skrev utgör den största minoriteten i regionen. Då blir vi valda på tisdag och kan jobba för att C också kommer in så småningom om. Men att lägga oss platta har enbart resulterat i att man struntar ännu mer i våra väljare trots att V är rekordstora. Så visst ska vi ha en bra budget men då kan man inte jobba som S och MP gjort, det finns tid att göra om styret eftersom budgeten inte tas direkt. Hur skulle du ha gjort själv?

Öppet brev till Elisabeth Thand Ringqvist.  Hej Elisabeth  Det har nu gått en månad sedan valet. Sverige står fortfarande utan regering.  För fyra år sedan hade Tidöavtalet vid det här laget redan presenterats och de praktiska grunderna för ett nytt regeringssamarbete slagits fast. Kontrasten mot dagens situation är på många sätt talande. Riksdagen har nu röstat nej till Magdalena Andersson och vi väntar på talmannens besked om vem som ska få nästa sonderingsuppdrag. Från flera håll pekas Ulf Kristersson ut som den som står på tur. Detta trots att de partier som gick till val med Magdalena Andersson som statsministerkandidat faktiskt har majoritet i riksdagen. Precis som efter valet 2018 tycks regeringsbildningen stå och falla med era röda linjer. Skillnaden är att läget den här gången förefaller ännu mer komplicerat, inte minst eftersom Vänsterpartiet nu kräver att få ingå i regeringen. Som utomstående betraktare har jag mycket svårt att se hur ni ska kunna få ihop en fungerande regering utifrån de förutsättningar som nu råder. Omvärldsläget är fortfarande osäkert, och ser tyvärr ut att så förbli under överskådlig tid. Det är viktigt att vi under sådana omständigheter har en regering med mandat att navigera utifrån Sveriges intressen.  Sverige har helt enkelt inte råd med en politisk låsning som tillåts fortsätta i det oändliga. Det är mot den bakgrunden jag nu vänder mig direkt till dig. Jag vill med detta brev bjuda in dig till ett möte och ett förutsättningslöst samtal om det parlamentariska läget och de låsningar som uppenbarligen finns. Inte minst mellan våra respektive partier.  Mitt parti har som bekant inga röda linjer och det är min starka uppfattning att vi politiker och makthavare måste kunna sätta oss ned och prata om sådant som angår oss alla, oavsett hur långt ifrån varandra vi står, politiskt. Det är också min övertygelse att detta är något som väljarna, med all rätt, förväntar sig av Sveriges politiska ledare. För att undvika missförstånd och onödiga spekulationer vill jag samtidigt vara tydlig med en sak. Den här inbjudan innebär inte att Sverigedemokraterna ändrar inställning rörande vår egen roll i regeringsfrågan.  Vår linje ligger fast. Vi kommer antingen att ingå i en regering eller att vara i opposition. Denna hållning utgör emellertid inget hinder för samtal. Det har den aldrig gjort. Att kunna samtala är inte detsamma som att vara överens och att vara politiska motståndare måste inte innebära att man vägrar mötas och samtala. Det ligger kanske nära till hands att tolka detta som ännu ett kapitel i det politiska spelet. Men regeringsbildningen är inte ett spel. Ett utdraget dödläge, dessutom i kombination med ett mycket bekymmersamt läge i omvärlden, riskerar att bli direkt skadligt för Sverige – skadligt för den hårt arbetande svensken, för tillväxten, näringslivet och inte minst för gles- och landsbygden. Elisabeth, vi behöver inte vara överens om Sveriges politiska vägval för att kunna tala med varandra om Sveriges parlamentariska situation. Tvärtom är det kanske just när motsättningarna är som störst som behovet av att mötas är som mest påtagligt. Jag ser med tillförsikt fram emot ditt svar.  Vänligast  Jimmie Åkesson