Ganska många har frågat mig varför det är så viktigt att hålla V borta ur regeringen. Det är en intressant fråga, eftersom jag ser hur stackars C kläms från alla håll – antingen är de odemokratiska för att de inte accepterar SD eller också för att de inte accepterar V i en regering. När man lyfter blicken en smula är det intressant hur lika argumenten ser ut. Det är mycket lättare att tycka att något är odemokratiskt när motståndarsidan gör det. Vem man budgetsamarbetar med och vem man regerar med är förstås olika frågor. Och eftersom jag är borgerlig vill jag ju hellre se ett budgetsamarbete i mitten än till vänster. Det är det främsta skälet till att jag inte vill ha en regering med V i. Jag vill helt enkelt att en S-regering ska kunna komma överens med högersidan. Om inte om budgeten, så åtminstone i andra frågor där man tycker lika. Och jag tror faktiskt även Vänsterpartiet tjänar på att inte behöva stå för allt en S-regering kan tänkas hitta på. När det gäller SD i en regering är det en helt annan fråga. Det handlar för mig mindre om deras inflytande, även om det förstås spelar roll, och betydligt mer om deras retorik. Inflytande har de haft hela mandatperioden, så den delen skulle inte ha ändrats. Men ministrar representerar Sverige. De uttalar sig i Sveriges namn, företräder Sverige i EU och internationellt, förhandlar med andra länder, ansvarar för sina politikområden och är med och fattar regeringens gemensamma beslut. Jag vill inte att Söder, Jomshof och Åkesson med flera, med deras vedervärdiga retorik när det gäller muslimer, palestinier och andra så kallade ”utomeuropeiska invandrare”, ska ha de rollerna. Och egentligen anser jag att även KD, med sina terrorvurmande ledamöter, numera också borde vara diskvalificerade. Och de hårda linjerna från både SD och V – med krav på att få regera för att ge stöd – har säkert gagnat dem som partier, men det har också förstört för deras respektive block. Det gav motståndarsidan makt att säga ”röstar du på ett parti i det blocket får du ministrar från SD/V med på köpet”. För M, L och KD innebar det garanterat valförlust – jag tror faktiskt de hade klarat sig kvar med SD som stödparti – och för vänstersidan innebar det att gapet nästan helt försvann – för högersidan kunde, rättvist eller ej, säga att ”visserligen får du muslimhatare i regeringen med oss, men du får antisemiter i regeringen om du röstar på vänstersidan”. Naturligtvis inte ordagrant, men det var budskapet mellan raderna. Det jag tycker alla behöver sluta med nu är att säga att partier, oavsett vilka, är odemokratiska om de inte går emot sina respektive vallöften. Någon kommer att behöva ge sig till slut, men tills dess behöver vi alla lugna oss en smula. Länkar nedan 👇🏻 trotzenfeldt.com/2026/09/19/…

Det är rätt kaxigt från någon som delar religion med Hitler, Putin, Karadžić och Breivik att hävda att enbart muslimer av alla religiösa folkgrupper är kapabla till vedervärdiga dåd. Jomshofs retweet är dessutom imo självklart hets mot folkgrupp och brottsligt. En möjlig svensk demokratiminister postar detta några ögonblick innan ett avgörande val och det är inte ens en nyhet. Någon påpekade nyligen triumferande att jag som självutnämnd Reinfeldtmoderat idag är en förlorare. Och han hade rätt. Under Reinfeldtåren var jag till nästan hundra procent alignad med Moderaterna. Sedan dess har det gått utför. Bit för bit har muslimhatarna vunnit och jag förlorat, tills jag nått fram till detta första val i mitt liv där jag inte längre kan förmå mig till att rösta på en svensk högerregering. Det har varit som att simma motströms. Muslimer ska trakasseras – antingen genom att lyfta problem som knappt existerar bara för att peka finger, som burkor och den mytiska "islamiseringen" som ingen kan definiera, eller böneutrop som äger rum på en handfull platser under synnerligen reglerade former, eller också genom att kräva sådant som faktiskt förstör för dem – som att straffa dem som bär sjal och riva moskéer. Paradoxen i denna valrörelse är förstås fokuset på en grupp perifera V-politiker som absolut uttryckt sig antisemitiskt, men som lyftes bort så fort det uppdagats, samtidigt som ledande högerpolitiker kommer undan med en tweet som Jomshofs. Särskilt när de egna väljargrupperna är långt mer antisemitiska än V:s. Särskilt när vi alla minns vilka som styrde när dagens ledande sverigedemokrater gick med i partiet. För oss som anser att alla människor ska ha rätt att praktisera sin tro och bära sina religiösa symboler bäst de vill är det äcklande att se Måwe, Busch och Jomshof flytta fokus från sin flagranta hets mot en abrahamitisk religion genom att låtsas vurma för en annan. Jag undrar om det var en medveten strategi eller om det bara blev så. Om de träffades runt frågeställningen "hur ska vi kunna komma undan med en riktigt grov valkampanj mot Sveriges muslimer utan att få höra att vi är rasister?" och någon kom på att anfall är bästa försvar. Inget val har någonsin känts mer som ett ödesval än detta. Om högersidan vinner och Jomshof, Åkesson och Söder blir ministrar och därmed talespersoner och representanter för Sverige och chefer för departement blir vi enligt min moral ett av västvärldens retoriskt och kanske även politiskt vidrigaste länder. Jag kommer att rösta på C idag. Men jag definierar mig inte som centerpartist. Jag hoppas kunna komma hem i nästa valrörelse. Vi är många som hoppas M tar sitt förnuft till fånga och skaffar sig bättre sällskap. Sverige förtjänar det. Länkar nedan 👇🏻 trotzenfeldt.com/2026/09/13/…