Det nya spännande Sverige levererar igen: Nu förväntas du tydligen hålla koll på skärskador och första hjälpen innan du släpper lös din femåring i sandlådan. En pojke under 15 år går till attack och skadar en liten flicka på en lekplats, och myndigheternas första reaktion är att leverera det vanliga, bedövande mantrat: ”Det är ingen fara för allmänheten.” Ingen fara? En femåring blir allvarligt skadad när hon leker i en park mitt på ljusa dagen, och myndigheternas första instinkt är att tona ner allvaret? Nej, precis. Vi vuxna kan ju sitta säkert på bänkarna och titta på medan unga förövare etablerar herraväldet över rutschkanan med vapen. Det är nästan vackert hur konsekvent det här haveriet är. Politikerna importerar ett rått våldsklimat via öppna gränser och kravlöshet, har låtit oss dras med lagar från ett tryggt 1950-tal som gör unga förövare immuna mot riktiga straff, och låter polisen sköta krishanteringen med lite "trygghetsskapande närvaro" efteråt. Man måste ändå beundra den totala bristen på självinsikt. Men vi ska väl vara tacksamma. Vi blev ju trots allt lovade att ett internationellt samhällsklimat skulle berika oss och bygga det nya, spännande Sverige. Det var bara ingen som nämnde att det "spännande" innebar att femåringar blir måltavlor på lekplatserna. Någon mer som känner sig oerhört ”berikad” i dag, eller är det bara jag som saknar det tråkiga, trygga och förutsägbara gamla Sverige?