Helena Trotzenfeldt skriver att varje fördriven palestinier är ett brott mot FN-stadgan och att Israel hör hemma i samma sällskap som Ryssland och Kina. Hon glömmer vem som bröt mot FN först. Generalförsamlingen röstade för delning den 29 november 1947. Judarna sa ja. De arabiska ledarna sa nej, och dagen efter sköts judiska bussresenärer ihjäl nära Lod. Den 15 maj 1948 gick fem arabiska arméer in för att krossa FN:s beslut med vapen. Det var anfallskriget hon säger att FN-stadgan förbjöd. Hon påstår att sionisterna fördrev så många som möjligt för att slippa ge dem medborgarskap. Ändå blev de omkring 156 000 araber som stannade israeliska medborgare. I dag är de över två miljoner, med egna ledamöter i Knesset och domare i Högsta domstolen. Och resolution 194, som hela "rätten att återvända" bygger på? Samtliga arabstater i FN röstade emot den. Ryssland har aldrig lämnat tillbaka något. Israel lämnade tillbaka hela Sinai för fred och drog ut varenda soldat och bosättare ur Gaza 2005. Svaret blev Hamas, raketer och den 7 oktober. Det hon kallar ett koncentrationsläger är platsen massakern utgick ifrån. De omkring 850 000 judar som drevs ut ur arabländerna nämner hon inte med ett ord. Ingen rätt att återvända, ingen FN-organisation, inga tårar. Och flickan vars pappa skjuts och mamma våldtas är en påhittad berättelse. Samma kvinna som kräver originalkällor för varje vittnesmål från den 7 oktober diktar själv ihop våldtäkter när det passar henne. Det är inte folkrätt. Det är propaganda.