Går det åt skogen med mitten, hälsar jag givetvis alla partier som vill att vi ska välja Magdalena Andersson välkommen till min stuga Åmot. Vedbastun står varm från måndag.

Det börjar bli riktigt löjligt med C:s alla påhittade ursäkter till varför just V inte ska ingå i en regering. Tycker man olika löser man ut dessa frågor och sedan håller man sig väl till överenskommelsen? Men eftersom C inte vill mötas och lösa ut dom påstådda hindren, är det uppenbart att det inte är genuint menat, utan enbart är tänkt som hittepå. Partier med olika uppfattningar i alla frågor som nämnts av C, har regerat ihop i övriga nordiska länder. Gällande avtal, medlemskap etc kommer V givetvis att respektera i en regering. Man kan inte hela tiden påstå, ”ni tycker inte som oss därför är ni diskvalificerade i en regering”. Vi tycker olika men då gör vi väl upp i en överenskommelse som vi sedan håller oss till? Så funkar samarbeten. Det är det normala. Inte att i media skylla ifrån sig när man inte ens är beredd att samarbeta. Och C vet mycket väl att vi skulle kunna lösa ut alla dom frågor dom lyfter fram, att det inte görs är för att intresset inte verkar finnas, man kan väl åtminstone försöka? Just nu vägrar C att ens samordna den löpande sakpolitiken i den riksdagsmajoritet dom varit med och skapat. Så till DN och andra som påstår att V blockerar sak, ta ett snack med er egen favorit, för det här är bara ansvarslöst. Igår svarade Rikard Nordin C i TV4 inte ens ja på frågan om huruvida V var en del av regeringsunderlaget, men verkar samtidigt inte bli generad över att framföra talepunkten om att ”C varit mest konstruktiva av alla partier”. Thand Ringqvist svara ”nej ingenting” på frågan om det fanns något V kan göra för att vi ska kunna regera ihop. Och tyckte att hon och C var jättekonstruktiva när dom återupprepade, att trots att C nu röstade nej till Magda, kan C eventuellt rösta ja till en S-regering i en annan gång.m, så länge S bedriver deras högerpolitik dvs. Och verkade samtidigt fräckt nog tänka att det var ett sjyst erbjudande till oss som är vänster, att vi då bara ska använda våra mandat för att rösta fram C:s högerpolitik. Jag önskar att vi hade löst ut allt detta innan valet. Vi försökte samla oppositionen men det gick inte. Att C inte förberett sig alls på det valresultatet som dom allra flesta mätningar visat, är svårt att förstå.

S har ”släppt in” V i regeringen 2010, vi förlorade valet men hade en överenskommelse på plats. När C sist ingick med S i regeringen var på 50-talet. V har inte heller tydligt ”krävt” att få ingå i regeringen under åren som stödparti. Nu ett halvt sekel efter att V lånade sina röster för första gången till en statsminister från S, har vi sagt att om våra mandat efterfrågas ska V ingå. C röstade också nej till en S-regering idag, C tänker bara rösta ja till Magdalena Andersson om hon bedriver borgerlig ekonomisk politik, dom kallar det mitten. Varför S, V och MP skulle låta ett 7 procent parti sätta sig på våra väljare är svårt att förstå. Det är inte heller en sund inställning ur ett rent demokratiskt perspektiv. Alla mandat bakom en statsministerkandidat ska vara lika mycket värda. Det handlar om respekt för valresultatet. Det är sant att det inte enbart kan bli en vänstersväng om vi ska få Magdalena Andersson vald, detta eftersom också C behövs och ska ha inflytande. Vi behöver mötas på mitten, eller åtminstone på vägen i vissa sakfrågor, men det är inte den ”mitten” som Thand Ringqvist avser, istället räknar hon och C in andra högerpartiers mandat i ”vår” gemensamma majoritet. Trots att dom sagt nej. Kompromissen, eller vad som är mitten, kommer ska utgå från partierna som bildar regeringen ihop, dvs det är S, V, C och MP som ska mötas, ge och ta utifrån våra skilda förslag, i vår politiska”mitt” Tidöpartierna kan inte räknas in om C inte byter till Ulf Kristersson som statsministerkandidat och gör upp med SD.

Att ständigt utgå från att man själv är störst bäst och vackrast är något jag aldrig kommer att begripa. S är största parti med sina 28 procent, men resultatet som är det lägsta någonsin, borde leda till någon slags ödmjukhet, inför dom vars stöd man kräver för att bli vald. Jag är som bekant en varm anhängare av bruksortsmentaliteten, man ska inte tro att man är så märkvärdig, var lite ödmjuk osv, med det kan man komma långt, när det handlar om att inte bara fastna i att ha sig själv i centrum. Det verkar inte vara sossarnas grej dock. Istället uttalar dom sig om specifikt min och Nooshis ”mognad” och menar att vi pga avsaknad av sådan inte kan vara statsråd. Nu har jag ju inte ens anmält mig själv till uppdraget. Men min fulla övertygelse är att det finns mer eller mindre lämpliga personer i alla partier. Håller mig för god för att räkna upp en egen mognadslista. Det politiska inflytandet vi kräver handlar inte om specifika personer, utan om det vi gått till val på som parti. Varför är inte det i fokus för S VU istället för omdömen om individers mognadsnivå. Nu tror jag egentligen inte att det är här skon klämmer, men S behöver gilla läget och jobba utifrån det oavsett egna preferenser. Tror inte S är betjänta av ett sånt här ledarskap om dom vill få Magdalena Andersson vald. V kräver enbart att få ingå i en regering om våra mandat krävs. Hitta andra samarbeten, eller acceptera att ni kommer få dela med er av regeringsmakten till V.

Det har delvis blivit en missuppfattning gällande att V inte vill diskutera sak innan vi har bestämt vilka som ska regera ihop. V anser att vi inte kan börja förhandla en hel överenskommelse, om målsättningen inte är uttalad mellan oss som inleder förhandlingarna, dvs att vi ska regera ihop. Men vi kan givetvis göra upp i dom sakfrågor som löpande behöver hanteras i riksdagen. Det gäller bl.a. förslag från regeringen, utskottsinitiativ och budgetpåverkande frågor, dessa bör vi hantera inom den majoritet S, V, C, MP bildad i och med vår så kallade ”kartell” i riksdagen. Men som det fungerar nu vill inte C ta ansvar för den majoritet som dom själva bildat i riksdagen. C vill inte samordna sig med oss andra genom förmöten etc, så i dagsläget sker dessa enbart mellan V, S och MP. Vi kan alltså inte veta säkert att vi har majoritet i olika frågor. Det är synd. En övergångsbudget är strikt reglerad och syftet är att spara handlingsutrymmet tills en ny regering är på plats, så att den kan lägga en ändringsbudget. Utan ett regeringskansli, möjlighet att remittera förslag etc kan man inte göra en fullständig och seriös budget. Det är därför V och andra rödgröna partier anser att det kan vara det bästa alternativet just nu. Det är mer eller mindre en självklarhet och inget dramatiskt. Det betyder inte, att man inte kan göra upp, mellan våra respektive partier i enskilda budgetfrågor och lägga en gemensam tilläggsmotion. Då är frågan snarare om viljan finns och om tidsaspekten håller. En hel budget är inte möjlig att åstadkomma när man inte har en regering på plats. Och när C inte vill samordna något av det löpande arbetet i riksdagen ser jag det tyvärr som svårt att lyckas med att komma överens även om några enstaka budgetposter. Men det är inte V som är bromsklossen gällande den typen av sakförhandling, tvärtom.