LHB-förbundet (lesbiska, homosexuella och bisexuella) portas alltså från Stockholm Pride med motiveringen att de inte delar arrangörernas värdegrund. Men extremister som kapar Pride för att bedriva Palestinapropaganda släpps igenom utan problem – trots att homosexuella i Gaza riskerar dödstraff. Det säger en hel del om vilka principer som faktiskt gäller.

Fokus rapporterar att barnläkaren som demonstrerade utanför Karolinska är anställd av det privata vårdföretaget Meliva. Melivas svar är att läkaren inte bar företagets egna arbetskläder och att personalärenden ”hanteras internt”. Det är ett häpnadsväckande försök att avgränsa det egna ansvaret. Frågan är inte vilken logotyp som satt på kläderna, utan att en av företagets läkare använde sin yrkesroll och vårdens auktoritet för politisk aktivism. När patienter och allmänheten förlorar förtroendet för vården räcker det inte att hänvisa till interna processer. Ett privat vårdföretag som bedriver offentligt finansierad vård kan inte ducka sitt arbetsgivaransvar. Från Fokus artikel: Barnläkare i vårdkläder deltog i Palestinaaktion Flera patienter och anhöriga riktar nu hård kritik efter den uppmärksammade Palestinademonstrationen utanför Karolinska universitetssjukhuset. Fokus kan nu avslöja att en av de läkare som deltog i aktionen, och som hade Region Stockholms arbetskläder på sig, arbetar som barnläkare på en privat vårdcentral i Stockholm. – När jag förstod att det var samma läkare som vårdat mitt barn tidigare på dagen frös jag till is. Jag tycker att detta är vedervärdigt. Aldrig mer att vi träffar henne, säger en förälder till ett sjukt barn som läkaren vårdat samma dag som demonstrationen ägde rum. Palestinademonstrationen utanför Karolinska universitetssjukhuset den 1 juli har fått stor uppmärksamhet och kritik, inte minst eftersom flera vårdanställda deltog i aktionen iklädda vårdens arbetskläder. En av dem är en kvinnlig barnläkare i 30-årsåldern som är anställd vid en vårdcentral i Stockholmsområdet, som tillhör det privata vårdföretaget Meliva. Samma dag som demonstrationen ägde rum besökte en familj från Stockholm mottagningen där sonen nyligen fått diagnos om en kronisk sjukdom. – Vi hade aldrig träffat henne tidigare. Samma kväll såg jag klippen från demonstrationen och frös till. Jag visade dem för min fru, som reagerade på samma sätt. Det kändes olustigt att ha en läkare för sitt barn som är aktivist. Än värre att hon åkte direkt från vårt besök till Karolinska sjukhuset för aktionen. Vi hade aldrig träffat henne tidigare, men aldrig mer att vi träffar henne igen, säger pappan till Fokus. Bar inte vårdföretagets kläder Meliva är ett vårdföretag som tillhör den finska vårdjätten Mehiläinen. Meliva är relativt nytt på den svenska vårdmarknaden men har vårdcentraler på flera håll i landet. Företaget omsätter över en halv miljard kronor. Barnläkaren, som arbetar på en av Melivas vårdcentraler i Stockholmsområdet, är mycket aktiv på sociala medier i Palestinafrågan. Videor på sociala medieplattformar visar hur kvinnan, klädd i läkarkläder, bedriver politisk opinion mot Israel. Av materialet att döma ser det ut att vara inspelat på en arbetsplats. Linn Christiernin, som är Melivas kommunikationsansvariga, skriver i ett mejl till Fokus att frågor som rör anställda hanteras internt. Hon skriver också att barnläkaren inte har Melivas arbetskläder på sig. Inte heller var det Melivas läkarkläder som den anställda bar vid demonstrationen utanför Karolinska, menar hon. fokus.se/aktuellt/barnlakare…

Vänsterblockets extremismproblem är större än Vänsterpartiet. Varför sprider Mariam Salem, gruppledare för Miljöpartiet i Umeå, konspirationsteorier om att ”institutioner för forskning om Förintelsen använder Förintelsens minne för att tysta kritik mot eller stödja Israels folkmord i Gaza” – och att samma sak gäller ”en absolut majoritet av de museer som uppmärksammar Förintelsen samt judiska institutioner i stort”? Det är ett häpnadsväckande påstående. Om Salem menar vad hon skriver innebär det att statliga myndigheter, forskningsinstitutioner, universitet, museer och judiska organisationer ingår i en konspiration där de använder minnet av Förintelsen för att manipulera samhällsdebatten. Den typen av resonemang är ett klassiskt inslag i antisemitisk idéhistoria. Frågan är därför inte bara vad Salem menar, utan varför Miljöpartiet accepterar att en ledande företrädare uttrycker sig på detta sätt. Är Miljöpartiets antirasism selektiv? Gäller den bara vissa grupper? Eller bör vi dra den mer obekväma slutsatsen: att antisemitism tolereras så länge den framförs i rätt politisk kontext?