Jomshof tar kriminalitet, segregation, arbetslöshet och hedersproblem och gör islam till förklaringen. Men han visar aldrig att religionen är orsaken. Han skiljer inte islam från klass, bostadsområde, utbildning, arbetsmarknad eller migrationsbakgrund. Det finns ingen kausalitet i hans argument. Han har bestämt svaret först och letat efter bevisen efteråt. (Cred: HSV) #RichardJomshof #Visionpartiet #Sverigedemokraterna #islam #muslim

Går det att leva som grannar utan att älska varandra? Jag ska sätta mig ner med Gustav Kasselstrand från Alternativ för Sverige, ansikte mot ansikte i Malmö. Och jag tycker faktiskt att sådana samtal behövs. Det är enkelt att prata med människor som redan håller med en. Det svåra är att sätta sig mitt emot någon vars uppfattningar i vissa frågor ligger väldigt långt från ens egna, ibland så långt att man anser att konsekvenserna av deras politik kan hota andra människors möjlighet att leva tryggt och fritt i landet. Men vad är alternativet? Att vi bara pratar om varandra? Att varje grupp lever i sitt eget politiska rum och gradvis börjar se den andra som en fiende? Jag tror inte på det. Jag kommer inte till samtalet för att låtsas att våra skillnader är små. De är inte små. Jag kommer heller inte kompromissa om människors grundläggande rättigheter. Men jag är nyfiken på en större fråga: Kan två människor med tydliga skillnader i åsikter ändå acceptera att båda hör hemma här? Kan vi vara oense om religion, migration, kultur, nationell identitet och politik och ändå dela en kärlek och ett ansvar för samma fosterland? Man behöver kanske inte älska sin granne. Men i ett fungerande samhälle måste man kunna erkänna hans rätt att vara ens granne. Det är där jag vill börja.

Jag har precis avslutat debatten med Richard Jomshof. Och jag är glad att den blev av. För mycket av det som sägs om islam och muslimer i svensk politik har fått stå oemotsagt alldeles för länge. I dag fick Richard Jomshof försvara sina påståenden direkt mot någon som faktiskt kunde bemöta dem. Vi talade om profeten Muhammed ﷺ, islam, moskéer, muslimers plats i Sverige och den politiska riktning som SD driver som riskerar urholka demokratin. Det är enkelt att kasta ur sig stora ord om en religion och över en miljon människors liv när ingen sitter mittemot och kräver belägg, konsekvens och intellektuell heder. Det är betydligt svårare när argumenten faktiskt prövas. Debatten är gjord. Jag står för varje ord. Nu får ni se den själva och avgöra vem som kom dit med argument och vem som kom dit med absurda föreställningar och gömde sig bakom fina ord. Vår anmälan av Jomshof till FN kan ni läsa mer om här: rasistkartan.se/jomshof-un/

"Den samlade riktningen leder till religiös fördrivning. När muslimska institutioner begränsas, religiösa uttryck förbjuds, skolor med muslimsk profil avvecklas, finansiering stryps och politiken samtidigt riktas mot människors möjlighet att leva öppet som muslimer förändras förutsättningarna för muslimskt liv i grunden. Konsekvensen blir inte bara minskat religiöst handlingsutrymme. Den blir ett systematiskt tryck mot de institutioner, miljöer och praktiker som gör det möjligt för en religiös minoritet att leva, organisera sig och föra sin tro vidare mellan generationer. När samma politiska riktning dessutom kombineras med uttalanden om att muslimer bör lämna islam och med ambitioner att utöva offentlig makt över de områden där muslimskt liv organiseras, blir effekten tydlig: assimilation blir den förväntade normen och avvikelse från den normen får ett växande politiskt och institutionellt pris. Det är i detta läge religiös fördrivning uppstår. Inte genom formella deportationsbeslut, utan genom en politik som gradvis gör det svårare att leva kvar i Sverige som öppet praktiserande muslim utan att ge upp centrala delar av sin religiösa identitet och sitt religiösa liv. Fördrivningen blir därför funktionell snarare än administrativ. Människor pressas inte nödvändigtvis ut genom ett direkt beslut, utan genom att de sociala, institutionella och rättsliga förutsättningarna för att stanna successivt bryts ned. Det innebär att moskén, föreningen, skolan, klädseln, gudstjänsten och den religiösa överföringen mellan generationer inte längre behandlas som uttryck för en skyddad minoritets rättigheter, utan som problem som ska begränsas, kontrolleras eller avvecklas. När den utvecklingen institutionaliseras genom regeringsmakt blir den inte längre främst retorisk utan juridisk och rättslig. Då används lagstiftning, budgetmakt, myndighetsstyrning och ministeransvar för att minska utrymmet för organiserat muslimskt liv. Resultatet blir ett samhälle där muslimer formellt får finnas, men där de praktiska förutsättningarna för att leva som muslimer successivt monteras ned. Och när människor till slut ställs inför valet att assimilera sin tro, leva den i det privata eller lämna landet, har politiken fått en de facto-fördrivande effekt på religiös grund."

Det finns de som avråder mig från att möta Richard Jomshof i debatt och särskilt från att göra det på Riks. Jag förstår invändningen. Man riskerar att gå in på en arena där motståndaren känner sig hemma, inför en publik som redan bestämt sig. Men politik kan inte bara bedrivas där man själv känner sig bekväm. Muslimska röster i Sverige har fortfarande få egna starka plattformar. Samtidigt upplever jag att de traditionella massmedierna alltför sällan ger muslimska företrädare utrymme att själva formulera sina argument, på sina egna premisser och utan att först reduceras till ett problem som andra ska diskutera. Då återstår två alternativ: att vänta på att någon annan ska ge oss en plattform eller att gå dit debatten faktiskt förs. Jag väljer det senare. Att möta Jomshof på Riks innebär inte att jag accepterar deras världsbild eller deras beskrivning av muslimer. Tvärtom. Det innebär att jag är beredd att möta den där den uttrycks som tydligast, inför en publik som endast får höra samma dysfunktionella version av en berättelse om och om igen. Demokrati kräver inte att vi bara talar med människor som redan håller med oss. Den kräver att idéer möts, prövas och bemöts. Jag går därför inte dit för att bli omtyckt. Jag går dit för att argumentera, förklara och försvara det jag tror på. I en tid när valet närmar sig och motsättningarna hårdnar tror jag dessutom att det är viktigare än någonsin att människor får höra argumenten utan mellanhänder. Om vi vill att muslimska röster ska bli en självklar del av svensk politik kan vi inte samtidigt dra oss undan de svåraste samtalen. Ibland måste man helt enkelt gå in i rummet där man helst inte är välkommen och tala ändå.

Varför kallar du det för "Sharia-domstol" då när det inte är det? Billig marknadsföring. Det fungerade iallafall. På muslimernas bekostnad.

Detta stämmer inte. Sluta sprida myter. Enkäten hade en skala från 1-10 där de fick gradera påståendena som acceptabla eller oacceptabla. Även World Value survey noterar att detta inte är slutliga resultat och det faktum att endast 40% av de tillfrågade hade svarat på frågorna. Sluta ljuga för den svenska befolkningen.