French journalist Paul Amar: “They came prepared. They had the addresses of town halls. They had addresses of Jewish shop owners. In a street in Marseille, all businesses owned by Jews were set on fire. Businesses run by Muslims weren’t”

Where are you, President @EmmanuelMacron? Today in France, partial list: Paris: shops looted, cars set on fire, heavy clashes with tear gas and water cannon around Place de la République, streets “methodically ravaged.” Marseille: 7,000 rioters, town hall stormed, mass looting of stores, police vans violently attacked Lyon: tourist office set on fire Toulouse: shops vandalized and looted Nice: shops attacked by masked groups Nantes: shops targeted and looted Montpellier: shops vandalized Strasbourg: shops looted. Bordeaux: prefect’s official residence sacked, shops looted including Louis Vuitton, Decathlon, Intersport, Apple Store Lille: town hall invaded and interiors damaged; McDonald’s set on fire; looters smash and steal from Apple Store, Sephora, Optic 2000 Rennes: shops targeted and vandalized Grenoble: city center shops looted and urban furniture destroyed; commercial building set on fire after being pillaged; vehicles and barricades burned. Limoges: historic Hôtel de Ville (1883, historic monument) set on fire after windows broken and entry forced; roof and campanile largely collapsed, building “largely lost”; police vehicles burned. Avignon: courtyard of the Vaucluse prefecture entered; shops looted; violent clashes with police near prefecture.

När Carl-Oskar Bohlin kallar palestinier i Gaza för ”förövare” använder han samma förklaringsmodell som al-Qaida använde för att rättfärdiga våld mot amerikanska civila, nämligen kollektiv skuld. En befolkning görs ansvarig för en väpnad grupps eller stats handlingar.

Ikväll, på årsdagen av Hamas massaker den 7 oktober, bevittnade jag en av de mest absurda och tondöva sändningar jag sett i SVT. Reportern Gilda Hamidi-Nia befann sig vid en minnesceremoni (se bild nedan) och samling för offren, men själva massakern hamnade närmast i skymundan. I stället kretsade rapporteringen till stor del kring folkmordsanklagelser, IDF och kriget i Gaza. Av alla årets 365 dagar väljer SVT just denna dag att sända en intervju där Samir Abu Eid återigen understryker att konflikten inte började den 7 oktober. Som om någon påstått det! Men den 7 oktober 2023 inträffade något alldeles specifikt: Hamas genomförde den värsta massakern på judar sedan Förintelsen. Detta journalistiska haveri förstärktes av en studiopresentatör som gång på gång återvände till anklagelserna mot Israel. Som avslutning på spektaklet passade SVT dessutom på att göra reklam för ett kommande program om Gaza (på lördag). Det går alldeles utmärkt att granska Israels krigföring och samtidigt låta årsdagen den 7 oktober handla om Hamas offer, de mördade, de kidnappade och deras anhöriga. Men inte ens denna enda dag tycks SVT kunna hålla isär dessa perspektiv. Det är inte journalistisk balans. Det är en häpnadsväckande brist på omdöme, proportioner och respekt för offren. SVT borde ställa sig en enkel fråga: Varför fick offren för Hamas massaker inte stå i centrum ens på sin egen minnesdag? Lyssna på studiopresentatör Ulku Holago ställa en typisk fråga under sändningen👇

P1 morgon inleder årsdagen av det fruktansvärda terrordådet i Israel med ett reportage från Gaza och de umbäranden som råder där. Är det verkligen för mycket begärt att vi ger offren för terrordåden åtminstone EN dag som handlar om dem, istället för att skjuta in förövarnas perspektiv också på årsdagen? Jag är väl tyvärr inte helt förvånad.

Rubrik 2027: Stefan Holm hoppar över bokmässan

Blev uppringd av en röstmottagare i Järva nu ikväll. Denne berättade att hen redan i augusti ringde Aftonbladet - två gånger - om oegentligheterna i förtidsröstningen. Men tidningen gjorde inget med uppgifterna.