Kungen till salu? Näringslivets hemliga avtal med Sveriges statschef! Ska företag kunna ”köpa tillgång” till Sveriges statschef? Kungen köper lyxbåt till underpris och agera reklampelare åt ett företag. Dessutom gör kungen en personlig vinst samtidigt som han finansieras av skattebetalarna, ger en bitter eftersmak och undergräver demokratin. Kungahusets relation till näringslivet har varit en återkommande debattfråga i Sverige, och avslöjandena om hemliga avtal väcker frågor om lämpligheten och integriteten hos statschefen, vår kung. Att företag kan ”köpa” tillgång till kungen genom sponsoravtal är inte bara olämpligt – det hotar även att underminera förtroendet för demokratin och den roll som statschefen är menad att fylla. Ett tydligt exempel är avtalet som uppmärksammades av advokat Johan Lindwall, där kungen köpte en lyxbåt till ett betydligt reducerat pris mot löftet att medverka i marknadsföringsevent för båtbyggaren Gotland Yacht Constructors. Enligt Lindwalls beskrivning av kontraktet förband sig kungen att delta i en rad marknadsföringsaktiviteter, däribland pressvisningar och demonstrationer på franska Rivieran, i utbyte mot att få båten till ett kraftigt rabatterat pris. Kungen sålde sedermera båten och hans inköpspris 625 000 kr – vilket var långt under båtens egentliga värde på 2 125 000 kr vid den tiden. Än mer anmärkningsvärt är att priset har stigit avsevärt, med en nuvarande uppskattning på cirka 6 miljoner kr. Båten såldes och kungen gjorde dessutom en personlig vinst på affären (3 miljoner kr) – samtidigt som han utnyttjade sin ställning som statschef för att ge publicitet åt företaget och därmed indirekt främja dess intressen. Att kungen, Sveriges statschef, skriver under ett sådant avtal utan reservationer är djupt problematiskt ur flera perspektiv: 1. Kungens offentliga ställning och ansvar Som Sveriges statschef representerar kungen inte bara sig själv, utan hela nationen. Att hans närvaro och inflytande kan “köpas” via affärsuppgörelser undergräver denna roll och skapar en otydlig gräns mellan hans offentliga ansvar och privata ekonomiska intressen. Även om monarkin idag är en symbolisk institution, innebär det ändå ett ansvar att agera med integritet och undvika situationer där kungafamiljen kan framstå som partisk eller där den offentliga rollen används för privata syften. 2. Finansieringen av kungafamiljen Sverige finansierar kungafamiljens kostnader genom anslag från staten. Detta innebär att skattebetalarna står för levnadskostnader, boenden, resor och andra utgifter. Om kungens offentliga roll utnyttjas för att främja privata intressen, och därmed genererar personlig vinst, borde det vara rimligt att ifrågasätta varför dessa pengar inte tillfaller staten. Kungens tillgångar och förmåner finansieras redan av skattebetalarna – varför skulle han få behålla intäkter som genereras genom hans ställning? 3. Transparens och ansvarsutkrävande Ett problem med hemliga avtal, som det mellan kungen och Gotland Yacht Constructors, är att de kringgår offentlighet och ansvarsutkrävande. I en demokrati bör statens institutioner, inklusive monarkin, stå under granskning. Att sådana avtal kan göras i tysthet utan att allmänheten informeras skapar en brist på transparens och öppenhet. Det kan också ge intrycket av att kungafamiljen står utanför lagar och normer som annars skulle gälla offentliga institutioner och representanter. Sammanfattningsvis borde det inte vara möjligt att ”köpa sig” tillgång till Sveriges statschef. Sponsoravtal som skapar personlig ekonomisk vinst för kungen underminerar inte bara förtroendet för kungafamiljen utan skapar även rättmätiga frågor om lämpligheten i att kungens offentliga ställning används för privata intressen. Det är hög tid att se över reglerna kring kungafamiljens ekonomiska åtaganden och säkerställa att det råder transparens och ansvar i hur statschefen agerar, både som privatperson och som representant för nationen. @Kungahuset @RepF @SwedishPM @magdandersson