Tidigare C-trogen sätter ord på något som jag personligen sett hundratals rätt duktiga kommunpolitiker och medlemmar lämna det där partiet för. Det man gör just nu håller inte måttet och fortsätter man så här kommer man inom inte allt för lång tid vara utraderade utanför städerna och främst fightas med MP om väljare som faktiskt inte ens bryr sig om sakpolitik. Den som vet någonting om C vet att detta haveri påbörjades under Maud, men eskalerade när Annie Lööf beställde en ”undersökning” där slutsatserna var kända innan jobbet ens påbörjades. Den gick under namnet ”Så mycket bättre” och var ett beställningsjobb där tidigare medarbetare i egen firma skulle granska liberala framgångs-kampanjer. Redan innan projektet var påbörjat visste alla att den skulle landa i en rekommendation om att bli motpol åt SD och få väljare med starka antipatier mot ett specifikt parti. Därefter valde hennes tidigare ut kampanjer där det funkat (bland annat i Holland) och kastade bort alla exempel där det inte fungerade. Det gav i praktiken tre tydliga utfall: 1. VÄRDERINGSDRIVET! Allt skulle handla om goda vs onda värderingar, ljust mot mörkt, C mot SD. Där försvann sakpolitiken. 2. PERSONFOKUS. Allt skulle handla om Annie som skulle förkroppsliga punkt 1. Där försvann en massa bra politiker som ville ha sakpolitiska resultat, exempelvis Emil Källström och Helena Lindahl. 3 DEN BREDA MITTEN. När detta koncept inte gav C den stora framgång man tänkt sig och SD växte snabbare så uppstod problemet: Det går inte att bilda en regering med denna dogmatiska hållning. Det gjorde att fantasiprojektet om den breda mitten uppstod. Alla andra partier ska nu anpassa sig efter C. För deras goda värderingars skull. Sanningen är att allt detta alltid byggt på fusk. ”Så mycket bättre” handlade aldrig om att göra partiet framgångsrikare i termer av opinion eller sakpolitiskt inflytande. För när det pågick hade C 8-9% i opinion och hade kunnat växa på en fortsatt borgerlig riktning. Det handlade om att centrera makt till Annie Lööf och lansera henne som en statsministerkandidat. Detta är för övrigt något partiet i sina mest hysteriska stunder pratat öppet om. I samband med detta kapades även samtliga distriktsstyrelser i partiet och alla ordföranden i dessa var politiskt närstående eller lojala till Annie. Det har medfört att partiledningen kunnat beställa resultat av sina distrikt. Distrikten har skitit i vad kommunala kretsar eller medlemmar tyckt och levererat det resultat som partiledningen önskat ändå. Detta har utplånat det lokala engagemanget på många håll. Det är detta som kallas Lööf-doktrinen och den lever ännu. ETR tillsattes trots att ingen efterfrågat henne. Men hon är bra kompis med Annie och Maud. Faktum är att man skulle tillsatt henne redan när hon var helt ny, men då ertappades hon med fulspel mot Daniel Bäckström och det blev infekterat. Nödlösningen blev Murre. Detta är något alla vet och som svensk media aktivt valt att blunda för. Man har varit informerade inifrån partiet löpande. Men aldrig gjort en ansats att belysa det. Sanningen är att inom ramen för detta stod även Abir på partiets högkvarter och höll en föreläsning som uppmanade till etno-röstning och leta efter landsmän. Det var ett ”mångfaldsprojekt” som hon fick riksdagslön för och utkomsten var en dålig föreläsning och en ful tygpåse. Egentligen satt hon och fikade i fyra år för att hon klen av valrörelsen när hon utreddes ekonomiskt. Sen kraschade hon efterföljande riksdagsval för att ingen gillar henne, så då kvoterade Annie in henne på EU-listan för att åka snålskjuts på då framgångsrika Federley. Att Cs väljarbas i dag är tok-vänster är inte en slump utan en konsekvens av Annies val.

Argumentet är efterblivet. Han straffas inte alls, utan han har bara inte förmånen att få betalt trots att han inte är hemma. Varför ska arbetsgivaren straffas och tvingas betala för något som den inte valt eller kan styra över? Du missar för övrigt att danska företag slipper arbetsgivaravgift. Dessutom har Danmark 8% som kallas arbetsmarknadsbidrag som dras direkt från den anställdes lön för att finansiera politik inom området arbetsmarknaden. Så i Danmark är det andra anställda som i huvudsak finansierar andras dagdrivande. Vill man hänvisa till Danmark bör man alltså först förespråka ett avskaffande av arbetsgivaravgifterna och därefter föreslå att andra anställda ska betala folks dagdrivande. Ofattbart dålig artikel.