Klassföraktet kan vara den enskilt största politiska frågan som inte får medieutrymme. Folk i USA röstar på Trump för att han inte tillhör klägget. Det handlar egentligen inte om pengar, utbildning eller socioekonomisk bakgrund. Eller hudfärg, kön eller nationalitet. Det handlar om förakt. Den ena gruppen människor vill styra andra. De vill tala om vad vi ska tänka, känna och göra med våra liv. Det handlar om värdegrund, klimat, social rättvisa och fan vet vad. De vill ha makt över andras liv, sätta reglerna. Och bestraffa dem som faller utanför normerna. Den andra gruppen vill vara ifred, förvekliga sina egna drömmar och leva sina liv efter eget tycke och smak. Därför har vi entreprenören Elon Musk i samma ringhörna som Ron Paul och Donald Trump. I andra änden en grå massa av småpåvar, både i medier och inom myndigheter, som vill läxa upp oss andra om allt mellan himmel och jord. Därför blir ekorren Peanut ett lysande exempel på vad striden där borta handlar om. Myndigheterna har förmodligen avlivat en tam ekorre som bott i flera år hos ett par i New York (om jag minns rätt). Det gick ingen nöd på ekorren eller dess kompis som var en tvättbjörn i hushållet. Tvärtom, de bägge pälsiga små djuren förefaller ha stortrivts i detta hem. Men i ett samhälle styrt av småpåvar blev de angivna och myndigheterna tog djuren ifrån deras hem och vad det verkar, valde att avliva ekorren och möjligen även tvättbjörnen. Inte för att det behövdes. Djuren utgjorde ingen fara, och de for själva inte illa. Allt handlade om regler. Paragrafryttare som inte vill annat än utöva makt. I ett land som grundats på idén om individuell frihet. Svenska journalister och politiker förstår inte det här. Ens inte vår statsminister tror jag förstår det här. Ty här vet vi inte vad begreppet frihet egentligen innebär. De ser inte det omänskliga som växer fram. Men de tror de ser det när Trump använder sitt omisskännliga dramatiska språkbruk. De tror de bekämpar fascism när de bekymrar sig över demokrati och människors egna fria val. De tror de är en bättre sorts människor när de strävar efter en perverterad utopi. De andra, skräpet - som Biden uttryckte det eller ”deplorables” som Hillary Clinton sa - ser ett samhälle falla isär. Stadskärnor med hemlösa, galopperande inflation och växande klassklyftor. I normala fall är detta något som den politiska vänstern fångar upp, men inte längre. De är fullt upptagna med kritiska vithetsstudier, genus, intersektionalitet, kamp mellan könen, klimatångest och annat mer eller mindre ”akademiskt” skräp. Att folk blir hemlösa har de helt enkelt inte tid att ägna sig åt. Istället är de nu en del av samma klass som kändisar, journalister, proffstyckare och politiska broilers. Bakom dem står en hel statsapparat av ett transferiat, som Markus Allard kallar det. Människor som inte producerar, men som älskar att bestämma. Och deras inkomst är till fullo finansierad av staten. Den arme lågutbildade arbetaren ska veta sin plats, betala skatter för att försörja dem som vet mer och underdånigt be om ursäkt för sin blotta existens. Klassföraktet funkar i Sverige, här är det till och med lite fint att svänga sig med nedsättande termer om de med lägre status. Men det funkar inte lika bra i ett land vars självbild är just frihet. Om Trump vinner valet beror det framför allt på klassföraktet. Och som jag vill se Elon Musk och Ron Paul göra de statliga medelmåttorna arbetslösa. Kanske är det rentav en liten ekorre som avgör det hela.