Sanningen om protesterna är mörkare och har väldigt lite med fransk kultur att göra. Det är just det som är grejen. De pågående kravallerna i Paris och andra städer är inte ett uttryck för fransk kultur, utan ett angrepp på den. De unga förortsmän, ofta andra och tredje generationens fransmän, som plundrar butiker och bränner landmärken respekterar inte landet deras föräldrar hade förmånen att välkomnas till. Att Frankrike, trots den svåra ekonomiska situationen, är ett bättre land att bo i än de länder familjerna kommer från spelar ingen roll. Det är inte för den franska kulturen de här människorna vurmar. Ligisterna visar sina sympatier i praktiken när de bränner ner byggnader från 1800-talet och plundrar lyxvaruhus och småföretagares affärer. Dessvärre existerar föraktet inte i ett vakuum. Det råder uppenbara kulturskillnader mellan i synnerhet franska muslimer och den franska majoritetsbefolkningen. För ett år sedan gjorde Frankrikes äldsta opinionsinstitut Institut français d’opinion publique, IFOP, en enkät bland 1 005 franska muslimer på uppdrag av tidskriften Écran de veille. 46 procent ansåg att islamisk lag skulle tillämpas i landet. Bland dem under 25 år var andelen 59 procent. 44 procent ansåg att islamisk lag är viktigare än fransk. Av de tillfrågade sympatiserade 33 procent med minst en islamistisk rörelse. 24 procent sympatiserade med Muslimska brödraskapet. IFOP uppskattar att de islamistiska sympatierna i Frankrike fördubblats sedan 1998. Läs hela texten i Sthlm Report.