När omsättningen ökar men vinsten uteblir (Invandring). I ett företag är mer omsättning inte samma sak som mer vinst. Växer man i personal och volym men marginalen är negativ skär man inte först i det som bär – man täpper till blödande kostnader och effektiviserar. Samma sak gäller ett land. Välfärden finansieras inte av hur många vi är, utan av skillnaden mellan skatter in och utgifter ut. Invandring kan se ut som en lösning på en åldrande befolkning: fler i arbetsför ålder. Men en extra person är bara en tillgång om den arbetar, tjänar tillräckligt och inte drar mer än den tillför. Alla invandrare är inte samma post Konjunkturinstitutet har räknat på 1983–2022. År 2022 hade utrikes födda som grupp ett svagt plus – men det döljer två affärer: Flyktingar: cirka −22 miljarder, eller ungefär −27 500 kr per person. Övriga utrikes födda (bland annat arbetskraft): cirka +28 miljarder, eller knappt +20 000 kr per person. Över livet: övriga utrikes födda ger i genomsnitt plus, flyktingar minus omkring 1 miljon kronor per person. Flyktingars netto har varit negativt alla undersökta år. Först när flyktinginvandringen minskat och arbetskraftsinvandringen ökat blev gruppens samlade netto svagt positivt. Därför räcker det inte att säga att “Sverige behöver invandringen”. Sverige kan behöva viss invandring – personer som snabbt kommer i arbete. Det är inte samma sak som mer invandring av vilket slag som helst. Slutsatsen: Åldrande är ett riktigt problem. Invandring kan komplettera högre sysselsättning, senare pension och effektivare välfärd – men bara om integrationen fungerar. Att svara på ett kostnadstryck med mer volym, utan att styra mot plusposter, är att växa sig ur vinsten. Rätt fråga är därför inte “behöver vi invandring?” utan: vilken invandring, med vilket arbetsutfall, till vilken nettokostnad – och jämfört med vilka andra reformer?