Lennart 000 🇮🇱 🇺🇦 🇺🇸

Varför behandlas samer, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar som etniska folkgrupper med särskilda rättigheter, men inte svenskar? Sedan 2011 står det i Regeringsformen (1 kap. 2 §) att det samiska folket och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas. Samma princip ligger till grund för minoritetslagen och erkännandet av de fem nationella minoriteterna. Det bygger på ursprung. En gemensam historia, språk, kultur och långvarig närvaro i landet. Det handlar inte om hudfärg. Varför blir det då så känsligt att tala om samma saker för majoritetsbefolkningen? Att svenskar också har en gemensam historia, ett språk, en kultur och ett ursprung som format landet är inte kontroversiellt i andra sammanhang. Men så fort man försöker definiera eller försvara det i en politisk debatt dyker ofta referenser till 30-talet upp som om det vore det enda sättet att förstå begreppet. Det är en oärlig vridning av diskussionen. Antingen är ursprung, språk och kultur relevanta grunder för att erkänna folkgrupper, eller så är de det inte. Att bara erkänna dem när det gäller minoriteter, men avfärda samma logik när det gäller majoriteten, är inkonsekvent.