Öppet brev till Elisabeth Thand Ringqvist.  Hej Elisabeth  Det har nu gått en månad sedan valet. Sverige står fortfarande utan regering.  För fyra år sedan hade Tidöavtalet vid det här laget redan presenterats och de praktiska grunderna för ett nytt regeringssamarbete slagits fast. Kontrasten mot dagens situation är på många sätt talande. Riksdagen har nu röstat nej till Magdalena Andersson och vi väntar på talmannens besked om vem som ska få nästa sonderingsuppdrag. Från flera håll pekas Ulf Kristersson ut som den som står på tur. Detta trots att de partier som gick till val med Magdalena Andersson som statsministerkandidat faktiskt har majoritet i riksdagen. Precis som efter valet 2018 tycks regeringsbildningen stå och falla med era röda linjer. Skillnaden är att läget den här gången förefaller ännu mer komplicerat, inte minst eftersom Vänsterpartiet nu kräver att få ingå i regeringen. Som utomstående betraktare har jag mycket svårt att se hur ni ska kunna få ihop en fungerande regering utifrån de förutsättningar som nu råder. Omvärldsläget är fortfarande osäkert, och ser tyvärr ut att så förbli under överskådlig tid. Det är viktigt att vi under sådana omständigheter har en regering med mandat att navigera utifrån Sveriges intressen.  Sverige har helt enkelt inte råd med en politisk låsning som tillåts fortsätta i det oändliga. Det är mot den bakgrunden jag nu vänder mig direkt till dig. Jag vill med detta brev bjuda in dig till ett möte och ett förutsättningslöst samtal om det parlamentariska läget och de låsningar som uppenbarligen finns. Inte minst mellan våra respektive partier.  Mitt parti har som bekant inga röda linjer och det är min starka uppfattning att vi politiker och makthavare måste kunna sätta oss ned och prata om sådant som angår oss alla, oavsett hur långt ifrån varandra vi står, politiskt. Det är också min övertygelse att detta är något som väljarna, med all rätt, förväntar sig av Sveriges politiska ledare. För att undvika missförstånd och onödiga spekulationer vill jag samtidigt vara tydlig med en sak. Den här inbjudan innebär inte att Sverigedemokraterna ändrar inställning rörande vår egen roll i regeringsfrågan.  Vår linje ligger fast. Vi kommer antingen att ingå i en regering eller att vara i opposition. Denna hållning utgör emellertid inget hinder för samtal. Det har den aldrig gjort. Att kunna samtala är inte detsamma som att vara överens och att vara politiska motståndare måste inte innebära att man vägrar mötas och samtala. Det ligger kanske nära till hands att tolka detta som ännu ett kapitel i det politiska spelet. Men regeringsbildningen är inte ett spel. Ett utdraget dödläge, dessutom i kombination med ett mycket bekymmersamt läge i omvärlden, riskerar att bli direkt skadligt för Sverige – skadligt för den hårt arbetande svensken, för tillväxten, näringslivet och inte minst för gles- och landsbygden. Elisabeth, vi behöver inte vara överens om Sveriges politiska vägval för att kunna tala med varandra om Sveriges parlamentariska situation. Tvärtom är det kanske just när motsättningarna är som störst som behovet av att mötas är som mest påtagligt. Jag ser med tillförsikt fram emot ditt svar.  Vänligast  Jimmie Åkesson